Tog nyss bort en kommentar till inlägget "Helvetes jävlar".

Anledningen till detta är att personen varken undertecknat med namn, länk till någonstans där man kan se vem det är, eller använt ett sådant alias att jag kan veta vem det är.

Sådant är patetiskt, och släpps inte genom på min blogg.

Som jag skrivit i mina kommentatorsregler ska man kunna stå för vad man tycker, särskilt om man vill vara lite provokativ, annars publiceras man inte.

Till saken.

Jag tänkte förklara ett och annat för både denna person, och er andra som eventuellt reagerade på samma sätt då ni läste detta inlägg... Eller något av de andra inläggen av lite "fränare karaktär".

Kommentaren gick ut på att jag minsann skulle vårda mitt språk, och att denna person inte längre avsåg läsa min blogg p.g.a detta.

Den var undertecknad med "en numera f.d vän"

Nja...

Om man inte förstår att mina inlägg ska läsas med en gnutta salt är man

no friend of mine. Mina vänner känner nämnligen mig, och vet att jag alla gånger då jag skäller, gör det med ett svagt leende på läpparna. Även om jag är fly förbannad har jag så pass mycket självdistans att jag kan skratta lite åt mina överreaktioner.

Vad ännu viktigare är, och jag måste tacka denna numera f.d vän för att denne pressade mig till att tänka efter varför jag egentligen håller igång denna blogg.

Såhär ligger det till...
Alla människor har dåliga dagar. Alla överreagerar ibland. Vissa dagar hopar sig skiten och man blir lite galen.

Dessvärre förstår inte alla att även andra reagerar på detta sätt. Då kan det vara skönt att se att man inte är helt knäpp när det blir så...

Jag behärskar mig när jag för debatter, skriver insändare eller på annat sätt behöver vara proffisionell...

Men här på bloggen måste jag få skriva vad jag vill.

Detta är en privat blogg.

Här behandas livets glädjeämnen, såväl som problem.

Jag uttrycker det på det sätt jag känner att jag behöver.

Ser man ett inlägg där man tycker att jag spårar ur, så läs ett annat då.

Som Jesus en gång sa "vänd andra kinden till"

Näe, men alltså.

Om man dessutom läser ett inlägg som är flera dagar gammalt och kommenterar det istället för lördagens betydligt mer positiva inlägg, där språket är helt olikt det som använts i gnällinlägget, då vet jag inte riktigt vad man är ute efter.

Det är OK att ha dåliga dagar.

Det är OK att hantera dem lite dåligt också.

Jag, till skillnad från denna person vänder faktiskt andra kinden till.

DU är välkommen att läsa min blogg, om du vill.

Om jag råkar trampa på fler ömma tår, ber jag om ursäkt för det i förväg.

Men nästa gång du läser en svordom från mig, minns detta: Hon säger det med ett leende!

Kram på dig!

Och alla er andra   

Jag har ett litet mysterium för er att lösa...

En dag när Caroline fick ett ryck att städa lite fann hon i städskåpet en kasse från Systembolaget...

I denna kasse fanns två glöggflaskor. En årets årgångsglögg, och en Blossa vit glögg.

Caroline har inte ens smakat på årgångsglöggen, inte heller druckit vit glögg, mer än en gång i år...

Den senaste festen hon arrangerade var för drygt två år sedan, och sedan dess har skåpet faktiskt varit öppet, tro det eller ej!

Så var kommer flaskorna ifrån?

Hur har de hamnat i hennes städskåp? Utan att hon något märkt?   

Det ska tilläggas att flaskorna är tomma...

En belöning finns till den som lyckas lösa mysteriet inom en vecka
(d.v.s. före kl.19,30 måndagen den 1 mars)

Lösningen presenteras i en kommentar här på bloggen.

Ledtrådar kan komma att ges i kommande inlägg, så läs noga!