Jag är en sån där buzzare...

Det betyder att jag får testa saker gratis för att sedan sprida snacket så kallat om hur det funkar.

Jag kommer ihåg när jag gjorde en kampanj som det så fint kallas, för "extra" innan de kom med sina pastiller i nya smaker.

Gissa om det lyste i ögonen när det kom en hel stor låda med gooooodiiiiis!!

Jag slår vad om att jag ökade deras försäljning med 500% ensam!
Jag delade ut karameller till höger och vänster och alla älskade dem!

Sen testade jag nåt såntdäringa grejs att ha i pälsen på min Emil.
Alla kommenterade efter ett tag att han var så glansig och fin i pälsen, och jag tror varenda hundägare jag känner rusade till närmsta affär och köpte en låda!

Nu testar jag anti-age hudvård för kvinnor. Närmare bestämt Cliniderm...

Jag har fått en förpackning med rengöringsmjölk, anti-age kräm och dagkräm...

Med höga förväntningar öppnade jag mitt paket i förra veckan.

Med glädje och spänning smorde jag under helgen och hoppades att mina små rynkor (jo, det är sant... de finns) i pannan skulle försvinna som av ett kast med ett trollspö...   

Nja, än är de inte borta...   

Fast jag inser ju problemet... Inte fanken lägger jag 10 minuter på att smörja mig på morgonen när jag ska jobba?!!   

Nehe tack!

Jag går upp, gör mig iordning på 5min, ut med hunden i 10, sen sitter jag i bilen ready to go!!

Fort ska det gå, och om jag mot förmodan skulle ha 10min att slå ihjäl en morgon gör jag det för sjutton inte på att SMÖRJA mig?!! Näe minsjäl... Då vänder jag på steken och återvänder förnöjt till drömmarnas land!   

Jaja... Krämerna är sköna åtminstone. Man ser mycket piggare ut när man får lite fukt i ansiktet, och jag har hört någonstans att det tar 4veckor för huden att förnya sig... Tror bestämt att det var på ett såntdär Mary Kay-party...

Men visst, lite får de ju lära ut när de har vett att ta över 1000 spänn för lite kladdikludd att smörja in i ansiktet   

Då skulle jag hellre köpa Cliniderm, faktiskt... Priserna är inte i närheten av den overklighet som Mary Kay lever i... 

Jahopp...

Vi får väl se hur det går med mina rynkor...

Skönt är det iaf att friska upp hyn lite.

Förresten kommer det bli en tävling här på bloggen framöver, där priset blir presentboxar från Cliniderm, så håll ögonen öppna!   

Idag har vi haft så jäkla skoj!!!

André, en polare har snackat med en av bönderna här i Rinkaby, och fixat så man får köra lite israce på den frusna sjön...

Fiddyn hade antagligen inte varit så skoj, utan både bakbroms och dubb, och för den delen startar inte skiten ens...

Men vi drog ner en runda iaf, och tänkte att det var skoj att kika lite...

Det första vi såg när vi kom ner var den här killen... PÅ BAKHJULET!!!

OMG!!! Hur faaaen vågar han?!! Han är ju inte riktigt KLOK!!!    

Men när han kom in i "depån" fick vi syn på dubbarna... De var väl runt 2cm långa ungefär... Så där kom förklaringen!   

Banan var 2,5km lång, och hade plogats av André med denna ATV, eller varför inte kalla den traktor? Jo, det ska jag förklara. Där är ett jäkla ös i den!!

Den är så jäkla ball!! 850cc, och med anordning till att kunna sprida gödning och automatisk vajer till plogen skulle man kunna tro att det är en traktor, men fy fasen vad den går!!

Jag fick först åka en runda med André, sen testade Andy en sväng med mig där bak... Och när jag fick erbjudandet att prova var jag inte sen att tacka ja!!

Titta, jag passar ju PERFEKT på den   

Lite feg var jag i början, men sen var jag tvungen att ta ett varv till, så jag sket i depån och fortsatte rakt fram!

Andra rundan blev det bättre fart... Jag snurrade faktiskt 2ggr... Liiiite väl halt på sina ställen, men det blev ju bara ännu roligare   

En av crossarna vurpade lite, och jag lyckades ta en bild just som han var på väg ner i snövallen, muhaha!!
Ingen skada tack och lov...

Både fyrhjulingar och crossar körde... Vissa körde fast, hehe...

Niiiiiiiiiiice!!              

Sjukt skoj hade vi, och detta måste helt klart göras om!

Nu hoppas vi på MYCKET kyla så isen håller sig tjock och fin!   

Likväl som jag kan spy galla över usla företag, såsom i mitt senaste inlägg om Telia, kan jag också utdela beröm till de som är bra   

Ett lysande exempel på förträfflig service är Maxi i Kristianstad.

Ikväll körde vi in med vår kolsyrepatron, som inte har fungerat särskilt bra...

Vi har bubblat runt 10 liter vatten (de ska hålla för ca 60) och haft den i runt en månad.

USELT!!   tänkte jag... Så jag eldade upp både mig och andy ordentligt och väntade mig att vi skulle få skälla lite, och sen åka därifrån, förvisso med en ny patron, men att vi då skulle varit tvugna att köpa den, trots att skiten inte fungerade...

Döm om min förvåning när vi förklarade problemet och tjejen i kassan log och sa "Ojdå, ja det händer att de läcker. De skickas ju fram och tillbaka och fylls på. Här får ni en ny"

SAY WHAAAAAAAT?!!!   

Inget kvitto hade vi, och för allt vad hon visste kunde vi ju ha bubblat som tusan med den där...

Men ändå "här får ni en ny"

DET kallar jag god service!!

Stort tack till Maxi i Kristianstad som verkligen vet hur man hanterar kunder, och alltid har lika god service.

Man önskar att fler företag kunde ta efter denna utmärkta förebild   

Ja, jisses vad tiden går fort...

Nu har jag köpt ny kalender igen... Och det känns som jag köpte en ny för en månad sen!!

Som vanligt satte jag mig häromdagen och skrev in dagar man inte får glömma...
Födelsedagar, jubileum och en massa sånt...

Den 3e december firade vi ett halvår tillsammans...

Eller ja... Egentligen har vi ju ingen datum sådär direkt... Det blev ju lite konstigt...

Så vi har satt datumen då han flyttade in här helt enkelt.

Egentligen kanske man skulle satt den 26 februari när vi träffades första gången, det klickade ju direkt    

Eller den 7 mars när han ringde mig första gången... Efter det pratade vi ju varje kväll i flera timmar...   

Eller den 26 mars, när vi hade vår första förfest ihop...   

Eller den 29 mars, som var första gången vi..........................

Ja, det där får ni själva klura på   

Hehe...

Jaja, lite spännande får man ju ha i vardagen, eller hur???
Man kan inte alltid följa alla normer och regler för allt... Lite bus måste man ju ha för sig   

Bra blev det iaf till sist efter många turer fram och tillbaka och mycket eftertanke och gemensam planering...

Ja, jisses vad tiden går...

Jag har snart varit på LB-Hus ett helt år   

Men ibland går inte tiden så fort...
Som när man väntar på att bredbandet ska komma igång...

Vi la in en flyttbeställning i Augusti hos Telia, eftersom vi ville ha hit ett snabbare bredband än det jag hade.

Så sa Telia till oss att vi skulle säga upp det jag hade och återkomma med utgångsdatumet för det.

Så det gjorde vi.

Då såg människan vi pratade med att hans abonnemang skulle hit på mitt nr från 1/12.

Sen har vi ringt 2ggr till och båda de vi pratat med har sett flytten som skulle bli av...

Den 1/12 ringde vi eftersom det inte funkade alls...

Då säger f*nskapet att han inte ser nåt alls om en flytt, varken på Andys eller mitt abonnemang?!!!
INKOMPETENTA IDIOTER!!!!!

Jaha... Då skulle de beställa ett bredband hit?!! Vafalls?!!!!!
Vi har ju för hela helsike ett, det ska bara flyttas!!!!!

Nej nej... Vi skulle vänta 10-12 dagar på den nya beställningen?!!

Långt om länge och minst 10 samtal senare fick Andy tag i en nisse som faktiskt kunde sitt jobb och fixade inkopplingen på sisådär en 10 minuter - give or take...

YYYYEEEYYYYYY!!!   

MEN så idag skulle bredbandstelefonin gå igång...

Och döm om vår förvåning (eller inte) när slashasen vi fick tag i minsann inte kunde lösa det....

Så nu sitter vi här...

Utan fast telefon som ett annat fattighjon................

Så jäkla B!

Bara för att inte de kan sköta sitt jobb!!!!
Jäkla, nedrans slashasar!!!

Inkompetenta jäkla idioter!!!

Är det samhällets bottenskrap som hamnar på Telias kundtjänst eller vad är det frågan om?!

Jag blir så förbannad!

Kan de inte sköta sina jobb ska de bannemig inte sitta där heller!!!     

Jag tyckte att en vettig kompensation kunde vara att de bjussar på uppsägningsavgiften, men det kan de såklart inte hjälpa till med....

Jag blir så förbannad...

Jag håller bannemig med borgarna, och då har det gått långt!!!
Men minsjäl, jag håller med!  SÄLJ UT SKITEN!!!!!!    

Vi har bestämt oss för att lasta in Emil i bilen en gång/vecka och åka iväg på en liten utflykt!

Det finns ju massor av härliga platser att åka till, och Emil blir så glad så när han får springa av sig   

Igår kom turen till Forsakar i Degeberga.

Jag tyckte allt att det stupade lite väl bra på vissa ställen...

Men visst är det vackert?

Var kommer denna sänka ifrån? Lite spännande att se hur naturen formar sig...

Vattnet ligger spegelbrant innan bron, sen stupar det!

Mysigt värre!!

Emil tyckte det var superspännande med bron!

Här vet jag inte riktigt vad han håller på med...?    
Vattenstänk i ögonen, kanske?   

Gummistövlar hade kanske varit en bra idé....

Ibland var det nästan lite läskigt brant... Med alla blöta boklöv var man ganska nära att hamna på ändan med jämna mellanrum...

Alltså... Vad är detta?!!!   

Fräsiga svampar...

Ett välgömt fågelbo, hittar du det?   

Rundan är inget för den som är snubblig eller har problem att gå...

Men för oss som inte har problem med det är det fantastiskt fint, och bra träning med lite kuperad terräng!

Min Eeeeeeeeemil!!!   

När vi gått om övre fallet tyckte vi rundan var lite väl kort...
Så vi tog en vända om det nedre också till Emlis stora lycka!   

Fräcka klippformationer!

Vem har byggt stenbron?? Lite mysigt att finkelera över sådär...

Ohh, blås INTE på trädet... Då trillar det antagligen. Hälften av rötterna utanför känns väl sådär 2 på en skala 1-10 över säkerhet...

Som sagt... När byggdes detta? Och av vem?!

Naturen känns väldigt Ronja Rövardotter... Fast Emil gav aldrig ifrån sig något vårskrik... Å andra sidan är det ju höst   

Vem bor här, tro???

Sammanfattat kan man väl säga att naturen i Forsakar är fantastisk!

Fotriktiga skor, gärna av gumma är väl att rekomendera och gärna ett par stavar man kan stötta sig på i de hala löven...

Lite synd att de inte märkt ut vissa saker...

På skylten innan man går in i slingan står det om pysslingberget och pysslingstugan, där det sägs finnas pysslingar och annat småknytt.

Låter ju superspännande!!
MEN jag såg ingen stuga, förutom den som väl tillhör badet, och berg fanns det ju lite överallt... Så var fanns dessa mytomspunna platser??

Men ändå...

En mysig utflykt med mysigt sällskap!           

Det trodde jag aldrig... Det gjorde jag faktiskt inte...

Det började med blöjor... Man kunde inte skicka med det, det skulle han köpa själv... Då var vi på samma linje. Han är trots allt ingen barnvakt utan pappa. Men ändå... så tramsigt att gnälla om nåt sånt...

Sak samma.

När jag försökte övertala honom om att bara skita i henne och köpa de fördömda blöjskrällena sa han "ja, men ger jag mig nu så kommer hon med nästa sak, och nästa, och nästa. Jag känner MJ"

"Ahh, skitsnack" fräste jag "det finns ju inte mer hon kan komma med sen"

"jo du... hon kan..." sa han.

Efter många om och men köpte vi blöjor, barnen hämtades och allt var frid och fröjd... Jag tänkte inte mer på saken...

Sen kom nästa sak...
Han ville ändra tiden på söndagen för att följa med på ett möte...

Han ville ändra tiden från 17,00 till 15,00. Det gick inte, hon var inte hemma så tidigt.

Jag sa att det fick han acceptera. Hon är fri att planera sitt liv efter de tider vi sätter. Så det är inget att tjura över!

OK, vi testar 18,30 istället, så slipper hon ju dessutom att skynda sig hem...

Det gick inte...

Det var för sent, de skulle upp till skola/dagis dagen efter...

Jaha? Men de brukar väl ändå inte lägga sig före 18,30?!! Dessutom tyckte hon själv att 18,00 skulle vara en utmärkt tid för lämning från början, det var först senare det blev 17,00 och det var vi som sa det... Så den halvtimmen skulle göra så mkt?!

Nehe minsann!! Det var ENBART för att jäklas!

Visst, det var han som började kladda med tiden, men lite flexibel får man ju faktiskt vara!

Den helgen slutade det med att han sket i att hämta sina barn...

Rätt eller fel?? Det kan vi tycka vad vi vill om.

Jag såg hur ledsen och alldeles ifrån sig han var när han försökte bestämma sig för om han skulle göra det "rätta" och böja sig för henne igen, eller det andra rätta... Att stå på sig och känna att han slapp krypa för henne.

Det har han gjort i 11 år... Han trodde att han ÄNTLIGEN sluppit från eländet, men nog fanken hittar människan ett sätt att fortsätta plåga honom!!

Och hon vet vad som fungerar... Barnen!!

Att en mamma kan vara sådan?!

Jag förstår att hon blivit sårad. Det fattar vem som helst, men inte fasen ska barnen bli lidande för det?!!!

Till sist sa jag bara att han fick göra hur han ville... Jag skiter i vilket...
Jag hjälpte honom resonera utifrån båda alternativen. Konsekvenser runt om och allt.

Om han förlorar kontakten med sina barn för att han inte hämtar dem, är det värt det?

Om han hämtar dem och alltså viker sig ännu en gång, fortsätter att känna sig kränkt och utnyttjad, är det värt det?

Sen sa jag till honom att själv fundera på saken och fatta ett eget beslut.

Jag lovade att stötta honom hur han än valde...

Det gjorde jag också.

Det blev ett jäkla liv på föräldrar och annat för att han sket i det...

Men det kan inte hjälpas... Familjen ska stötta, inte trycka ner. Det är så det måste fungera... 

Jaha, så kom nästa sak...

Vi hade sagt till om att de skulle ha oömma kläder med sig.

Det hade de. Vi åkte till stallet, vilket de tycker är skoj...

Sen packade äldste pojken själv väskan, och råkade slänga ner hästkläderna ihop med de vanliga.

Inte så bra...

Men vad gör man? Det är väl bara att beröma honom för att han försökte och berätta hur han bör göra nästa gång? Man måste ju uppmuntra!

Men nej... Då ringer hon och skäller på Andy för att alla kläderna luktar häst!

Jovisst... Men ändå... Det var väl inte värre än att han hade glömt packa ner sin pyjamas när han skulle hit? Man löser väl det och skiter sen i det???

Är det lönt att älta om?!

Då började det gnällas om att oömma kläder skulle vi minsann själva stå för!

Nehe tack!! Han betalar 2500spänn/månaden i underhåll. Det ska gå till kläder m.m Vi begär inte att hon ska köpa ridkläder, ridbyxor har jag fixat till honom, hjälm har de redan och sen räcker det med en vanlig lektröja... Oöm alltså...

Så vad är problemet?!! Enbart för att tjafsa om nåt!

Sen kom nästa sak...

Jag smäller snart av alltså...

Jag förstår verkligen att Andy har problem med alla sina relationer här i livet. Om det där är vad man är van vid... Att aldrig kunna påpeka något utan att hela helvetet bryter lös... Ja, då får man också förstå att det tär på en människa...

För en stund sen ringde hon bara för att fråga om han tänkte hämta dem imorrn?!!

Ja, om hon inte hört nåt annat är det väl klart att han kommer?! De gånger han inte gjort det har varit för att de har tjafsat så han har mått dåligt! Då har han också sagt ifrån att han inte tänker komma. Han har aldrig bara skitit i det!

Jovisst, förr kanske det hände, men nu är ju nu... Man får ju hoppas att en människa kan utvecklas lite på 2 år... Eller????

Näe...

Att man bara orkar hålla på såhär...

Är det inte det ena så är det det andra...

Jag börjar förstå honom när han säger att han skiter i det. Han orkar inte mer...

Jag förstår honom, för nu har jag sett det med egna ögon...

Jag har sett hur hon är...

Jag har sett hur det går till...

Och jag är ledsen...

Mycket ledsen... för att jag tjatade om dessa jäkla blöjor...

För att allt mitt tjat om att han alltid har ett val

att han ska ta sitt ansvar

att han ska skita i att hon jävlas och välja att inte bry sig om det

att han ska, ska, ska...

Alltid dessa jävla råd jag har kommit med...

De känns så jävla tomma och meningslösa...

Jag ser ju bara hur jag själv reagerar på människan... Också har jag gnällt på honom för att han har reagerat så... Efter 11 års terror...

Fy fan vad sketen jag känner mig...

Men en sak är åtminstone positiv i allt detta kaos!

Vi känner mer och mer hur mycket vi älskar varandra när vi stöttar varandra i detta elände.

Vår kärlek har aldrig varit starkare och det är jag evigt tacksam människan för!   

Jag läser ofta, gärna och mycket.

Just nu håller jag på med en bok av Priscilla Cogan - Dagbräckning.

Den är full av goda ordspråk och berättelser som är värda eftertanke.

Här kommer ett utdrag:

Den nakna Sanningen brukade gå omkring på gatorna utan något sin vare sig skylde eller prydde. Antingen struntade folk i honom eller också vände de sig bort i avsky när de fick syn på honom. Men en dag när han som vanligt kände sig utstött, råkade han sin vän Liknelsen som var klädd i vackra kläder och omgiven av vänner.

     Han klagade: " Hur kan det komma sig att du får så mycket uppmärksamhet medan jag, själva Sanningen, inte får någon alls?"

    Liknelsen svarade: "Därför att du går omkring som du är utan några prydnader. Ingen tycker om att möta den nakna Sanningen öga mot öga. Låt mig hjälpa dig."

    Liknelsen klädde upp Sanningen i några av sina vackraste plagg. Och se, överallt där Sanningen visade sig i sin nya vackra dräkt reste sig människor och gav honom sin uppmärksamhet.

    Sanningen är och förblir densamma med eller utan försköningar, men de flesta människor klarar inte av att stå ansikte mot ansikte med den nakna Sanningen. Därför är det ofta så att Sanningen kan tränha in i människors hjärtan enbart när den är iklädd en liknelse.

Ojojoj... Har visst inte bloggat på runt en månad...

Ahh, så har det ju sina anledningar också.

Det har varit minst sagt rörigt här hemma...

Så jag tänkte skriva lite i efterhand nu eftersom jag sitter själv när mitt hjärta är på möte, men inte då!! På denna datorn funkar inte allt som det ska med bloggen, så jag kan inte ändra datum och inte lägga in smileysar...

Ahh, vi kör en kort sammanfattning, så får jag se om jag kan lösa det senare...

Som ni läst tidigare flyttade min bäste vän in här för snart 2 månader sen, och sen blev det som det blev... Vi fattade tycke på ett helt nytt plan.

Idag kan jag fullt och riktigt säga att jag älskar honom.

Han är underbar och allt känns så jäkla rätt!!

Han säger flera gånger varje dag att jag är fin och söt, underbar och go, och det går inte 10 minuter mellan gångerna han säger att han älskar mig...

Visst har det varit rörigt, och lite kaos... Han och barnens mamma kommunicerar inte särskilt bra, och just nu går de genom en långdragen process som innebär en oerhörd påfrestning för honom.

För lite drygt 2 veckor sen började det hela...

Då satt han uppe till kl.2 på natten och bara grät...

Jag kunde inte göra så mycket mer än att bara hålla om honom och stryka honom över ryggen och pussa honom på pannan... Han mår fruktansvärt dåligt de gånger han tolkar budskapet som att han inte kommer få ha sina barn...

I fredags för 2 veckor sedan bröt han ihop på jobbet och jag körde hem från mitt för att finnas till för honom.

När han äntligen somnade av utmattning kunde jag jobba lite hemifrån... Vi har fruktansvärt mycket just nu, så det behövdes... Men vad gör man inte?

Jag har sagt till honom att om han behöver mig är det bara att ringa. Jag kommer direkt. Resten får jag lösa sen på nåt sätt...

Att det ens finns så mysiga karlar???

Jag fattar inte det...

Häromkvällen kopplade han om lite ström i uterummet så vi fick in lite värme, också tände han en massa ljus, så här blev hur mysigt som helst.

Sen låg jag i hans knä med en liten filt och mös...

Vi satt så i flera timmar.

Vi sa inte så mycket, det behövdes inte.

Han strök håret ur min panna och kysste den, det säger mer...

Så i lördags hämtade vi barnen.

Andy var så lycklig och det var så härligt att se honom med dem.

De trivs verkligen i vårt sällskap!

Och det är så skönt att de verkar acceptera situationen!!

Att de tyckte om mig innan visste vi ju, men när vi hämtade dem första gången för 2 veckor sen hade  jag räknat med att få kommentarer som "du har stulit vår pappa!!" slängda i ansiktet...

Men inte då...

Den äldste dök upp och skrek "Hej caroline!!!" som vanligt, och när den lille hoppade in i bilen vrålade han överlycklig "LIIIIIIN!!!!!"

Alltså ni anar inte vilken sten som föll från mitt bröst!!

Jag var så nervös!!!

Nu hoppas jag bara att de kan lösa det så att allt blir till det bästa.
Så barnen får vara hos oss också...

Det känns faktiskt som om det börjar gå bättre nu... Nu kan han och barnens mamma åtminstone prata med varandra... Det gick ganska bra när vi lämnade dem i söndags, och dessutom träffade vi dem 2ggr inne i stan under kristianstadsdagarna, och då gick det hur bra som helst. Inga sura miner alls från någon av dem, så det känns bättre.

Usch ja...

Nu har jag gått och blivit förkyld på semestern!!! Typiskt!!

Igår vaknade jag och kunde knappt andas så ont jag hade i halsen!

Feber hade jag också, så skinnet sved när man rörde det...

Han var så söt... Kokte te och hämtade vatten, sen satt han med mig i knäet hela dagen och strök mig över pannan och sa att jag var fin och söt...

Undrar hur många charmkurser den pågen har gått???

Även om det bara är snack (för man är ju inte så jäkla fin när man mår dåligt) så är det ju hur gulligt som helst att han säger det åtminstone...

Imorse vaknade jag kl. 05.30 och mådde riktigt risigt... Jag sträckte mig efter halstabletterna, och Andy hoppade upp, som en yr höna och hämtade dricka till mig. Han är så söt!!!

Sen somnade jag om lika snabbt igen, och det gjorde säkert Andy också.

Sen vaknade jag vid 9,30 av att han låg och tittade på mig.

I samma sekund jag slog upp ögonen frågade han hur jag mådde, och sen sa han "bara säg till om jag kan göra något för dig"  Alltså hur söt kan man va???!!

Jag älskar min sötis!!

Han är bäst!!!

Så jäkla söt och go alltid!!!

Jisses.................