Ett av mina extrajobb är att lägga tarot.

När jag gör det använder jag dem aningen annorlunda än många andra.

Jag säger inte till den jag pratar med hur det kommer att bli, utan använder dem i ett mer vägledande syfte. Det blir mer utvecklande på ett personligt plan och man lär känna sig själv lite mer.

Till exempel tycker jag inte att det ger dig något om jag säger till dig att "på lördag kommer du träffa den rätte"... Det blir bara en självuppfyllande profetia. Du öppnar ögonen mer och blir mer mottaglig för att hitta någon.

Alltså ingen nytta med det...

För så funkar det... Ni anar inte hur vanligt det är att man skapar sig en självuppfyllande profetia. Jag läste om det när jag studerade både psykologi och ledarskap vid universitetet.

Om jag går runt och tänker "ojoj, så dåligt jag mår på jobbet" blir jag surare, vilken gör att jag bemöts surare av mina kollegor, och sen mår jag dåligt för att de är sura mot mig.

Tänk på det, du...

Nu finns det de som ifrågasätter hur det egentligen gick till när jag och Andy blev ett par...

Man tror att vi hållt på innan, och visst, tro vad ni vill.

Såhär gick det alltså till...

- Jag och Andy träffades på en fest i slutet av februari i år.

- Vi började chatta, och senare snacka.

- Vi snackade varje dag och umgicks ofta. Vi blev bästa vänner och kunde prata med varandra om allt.

- Den gamla fjällan inbillade sig att vi "höll på".

- Så blev hon sotis och anklagade honom för det.

- Rätt som det var en dag tog det hus i helsike och Andy ringde mig.

- Han fick bo här under tiden han letade nytt boende.

- Vi blev ett par efter ca 2v... Tja, vad kan man vänta sig egentligen? Så nära vänner också leva så nära inpå varandra...

Visst, jag är medveten om att det gick undan... Men klaffar det så klaffar det.

Och det funkar så jäkla bra!!

Just nu bryr jag mig inte om vad andra tror.

Andras hjärnspöken kan inte jag göra något åt.   

Men det är ganska tydligt att även detta är ett fall av självupfyllande profetia.

- Hon anklagar honom för något han inte gjort.

- Han mår dåligt och ringer till sin bästa vän och pratar med henne eftersom de alltid funnits där för varandra.

- Han tröttnar på gnatet och sticker.

- Han och bästisen blir ett par.

Så ligger det till...

Du och dina hjärnspöken drev honom rakt in i famnen på just den du trodde han var på innan.

Så var det inte.

Men nu är det så.

Jag kan bara lyfta på hatten, bocka djupt och tacka.

Vi har det fantastiskt bra, och jag vet åtminstone vad som är sant.

Sen får andra tro vad de vill.

Det kan kvitta.

Det är inget jag kan påverka.

Over and out!

Ja, jag är helimpad av karlskrället som flyttat in!!!

I Lördags tog han dammsugaren, så jag diskade...

I Måndags rensade han plattorna från ogräs (på framsidan) vem visste att det fanns plattor under allt ogräs???  Så jag klippte gräset...

Igår lagade han mat, och den skulle ni smakat!!! Ja jäklar i min låda så gott!!! Så jäkla gott!!! Han är ju bäst på att laga mat!!! Så jag städade i extrarummet...

Idag har han diskat...

Dessutom i Lördags när vi var hemma hos mina föräldrar på räkafton, och senare öl i badtunnan kom han med en läsk vid 00-draget....??

Jag trodde han hade ramlat och slagit sig, men när jag frågade sa han bara "näe, jag tyckte det räckte nu"

Alltså, detta stämmer ju inte alls med den bild man målat upp om honom till mig...

Enligt vad jag hört ska han vara lat, aldrig göra något i hemmet och en nedrans suput....? Så jag måste erkänna att jag är helimpad!!!

Ja...

Dessutom gillar han att mysa, precis som jag... Så han har fått stanna kvar inne i sängen :P

Ja, vadå??

Om vi båda gillar att mysa, varför ska han då ligga på soffan och få ryggskott och jag ligga själv i sängen och frysa?

Jag kommer inte på en enda bra anledning!!

Ja, va fasen... Jag tror minsjäl att vi slår till!!

Varför inte?

Bästa vänner är vi redan, och jag tror minsann att det finns goda utsikter att det skulle kunna funka även som något mer...

Varför inte? ;)

Just nu är jag riktigt förvirrad...

Jag vet inte riktigt vad det är som håller på att hända........

Det började för en vecka sen.

Mitt i natten ringde Andy och frågade om han kunde komma hem till mig...

De hade tydligen tjafsat igen, vilket jag iofs visste eftersom jag fått ett par mess sedan innan från Malin........

Jaha, kl. 2,30 alltså... Jobb på fredagen...

Men mina vänner vet att dörren alltid är öppen, om de behöver det, så visst... Kom du.... *gäsp*

Nyckeln hade han kvar sen han lämnade Emil efter att ha passat honom när jag var i Polen, så han fick stränga instruktioner om att gå in, hämta sängkläder i klädkammaren och lägga sig på soffan UTAN att väcka mig från skönhetssömnen!

Sagt och gjort...

Jahapp...

Så nu bor han här...

Inget fel i det förvisso, vi har alltid trivts i varandras sällskap, men lite konstigt blir det ju... Aja, strunt i det. Jag har väl aldrig varit den mest aktiva på att dra hem karlar från krogen, så det blir ju inget problem    Annars är här ju ganska lyhört, så det hade inte räckt med att stänga en dörr eller så, hehe...

Aja, det går ju bra.

Vi hjälps åt med både mat och övriga hushållssysslor, så det funkar ju skitbra att få lite hjälp med det  

Så i Lördags var vi på Folkrace i Ripa, något som var planerat sedan länge...

Jag var ruggigt trött eftersom det där samtalet kom ganska sent i Torsdags, och sen var vi uppe tidigt på lördagen...

I en liten paus la vi oss ner på gräset, och jag fick vila mot honom...

Då kom där en och slängde ur sig en kommentar "jaså, är det kärleksparet??"

Hahaha!!
Ja, det kanske hade vat nåt?  Sa jag på skoj till Andy, hahaha!

Sen skojade vi lite om det fram & tillbaka, men ahh... Vi är ju så bra vänner, så det skulle nog mest kännas skumt....

Jag menar... Det är ju för tusan ANDY!! Haha, det skulle just sett nåt ut, hahaha...

Sen i Onsdags skulle mamma & Lena, numera kallade städakuten, rycka ut...

De tyckte det var dags för en storstädning här, och då fick vi INTE vara hemma!!

Stort tack, det blev superfint!!   

I alla fall... Andy kände för att åka till badhuset......................

Jag? Visa mig i BIKINI i STAN där man KÄNNER FOLK???!!!

Han är ju inte riktigt klok!!!!!!!!!!!!!!

Aja, vi kom inte på nåt annat, så så fick det bli   

Jag var väldigt anti....

Men minsann om det inte blev hur trevligt som helst   

Till en början var jag väldigt avvaktande, hehe...

Andy busade på som fasen och slängde sig från trampolinerna hej vilt, men lilla fega pärlan satt snällt och trampade vatten och vågade sig inte ens upp på ettan   

Efter lite drygt en halvtimme var det dags för bubbelpoolen! MYCKET bättre, tyckte jag   

Så satt jag bara och vred lite på huvudet, och tankeläsaren fattade genast att jag hade ont i nacken...

Så han hoppade helt enkelt upp på kanten och satte sig och masserade min nacke hur länge som helst    

Det var riktigt mysig, ska jag säga!!    

På kvällen tänkte vi kolla på film... Problemet var bara det att den fanns på datorn... Att slänga över den på minneskortet & plugga i DVD-spelaren tar typ en timme, så vad tusan... Vi tryckte ihop oss i min lilla 90säng och kollade på den...

Hur nice som helst! Jag är ju värsta mysgalningen, och tydligen är han likadan   

Jahh, efter 20 minuter tröttnade vi dock, så vi slängde ner datorn och somnade...

Längesen jag somnade på en arm på det sättet................

Jag märkte hur mycket jag har saknat det...........

Jahh.....

Jag vet inte..........

Det kanske kunde va nåt iaf?????????

En kompis jag pratade med om mitt lilla dilemma påminde mig om vad jag alltid sagt... "en förutsättning för att det ska funka i längden är att man dessutom är bästa vänner"     och det är vi ju.............   

Ja, det är sant...

Jag har stulit idag...

Jag är en hemsk människa...   

På jobbet har vi tagit in en halvtidare till för att hinna med.

Hon hamnade inne hos mig eftersom jag har det största rummet.

Så jag blev bortskuffad i hörnan med en ny dator så hon kan skanna från min gamla dator och jag får göra annat.

Inte mig emot. Jag tycker om variation och att lära mig nya saker.

Dessvärre var skärmen jag fick USEL!!

Man ser INGENTING! Den är så suddig och eländig. Dessutom mindre än den andra...

Så idag var jag själv hela dagen, och satte mig vid den andra datorn en stund, mest för ögonens skull.

Då började jag tänka!

Jag riktigt kände hur jag började dra på smilbanden och fick något lurt i blicken!

Jag tänkte att jag byter helt enkelt skärm!!

Och hoppas att hon inget märker   

Så jag stal helt lusfräckt min gamla skärm och kopplade på min nya dator!!

Hahahahaha...

Undrar om jag blir påkommen imorrn.

Jag erkänner iaf inte!! Får försöka komma på något luddigt svar så jag kan snacka bort det. För ljuga kan jag inte...

Det syns direkt, sen känner jag mig genomskådad och erkänner inom 10 sek, hehe!

Aja, det löser sig.

Om inte annat får jag väl säga som det är...

Jag är där dubbelt så mycket, och skärmen var faktiskt min sen innan!!

Hehe...

Efter en stund började datorn strula, och jag tänkte genast att "synden straffar sig själv"   

Men minsann... Efter en stund kom jag på vad det var.

Rättare sagt, jag provade mig fram och löste saken! En problemlösare i världsklass är just vad jag är! Om jag får säga det själv, alltså...

Ja, jisses...

Jag har varit rysligt effektiv både tisdag och onsdag.

Många problem har lösts och hemma har jag fått mycket gjort också.

Den där välbekanta lådan kom ju hem både igår och idag, så jag har haft en timmes paus med välbehövd långpromenad med Emil ikväll, och sen blev det mer fakturasortering.

Känns ju inte så aktuellt att vända papper när man är på jobbet. Där vill jag använda datorn eftersom jag inte kan använda den när jag är hemma.

Hinner man inte så hinner man inte.

Aja, det är för en tid framöver. Vi är snart ikapp igen!

Det blev ju såhär för att vår ena kollega var hemma med sjukt barn i 2 veckor.

Sen var jag borta torsdag & fredag förra veckan...

Så det är klart att högarna växer...

Ahh, ganska skönt att ha lite timmar på flexet också som man kan plocka ut längre fram   

Vår så kallade SPAweekend med syjuntan finns det mycket att säga om...

Alldeles för mycket för att det ska hinnas med nu.

Jag inväntar några bilder till, sen lägger jag upp blogginlägg dag för dag.

Så skoj som jag haft ikväll var det längesen jag hade!!   

Jag ska alltså skicka ner en födelsedagspresent till Håkan i Afghanistan...

Tänkte att han behöver ett gott skratt när han fyller år!

Så jag kom på den lysande idén om vad detta skulle innehålla redan i förra veckan... Bara en knäpp tanke som slog mig, hehe!

Sen fick jag bråttom när jag fick veta att postgången kan ta hela 8v!!

Så jag försökte rigga det hela igår... 2 av 3 delar gick bra...

Men inte den sista...   

Så tänkte jag att den enda som kan hjälpa till med detta påhitt är Sofie!

Hahaha!!

Vi är ju inte riktigt kloka, någon av oss!

Vi får våra idéer, och hon är precis likadan, haha!

Så självklart tyckte hon att det var en kanonidé och hjälpte mer än gärna till!   

Som vi har skrattat ikväll!!!

Så NU är det klart!

Fast den ena saken får prepareras under en natt till... Annars håller den nog inte så länge...

Ja du, Håkan...

Kan ju bara hoppas att du har lika skoj när du öppnar det, som vi hade när vi fixade det!   

Alltså, jag hade gärna lagt upp lite bilder, men det går inte an...

Jag vet ju att du är en flitig läsare av bloggen och vi kan ju inte riskera att du ser vad jag hittat på!   

Riktigt roligt var det iaf och jag tror det kan förgylla ett par tråkiga timmar där nere!

Förresten, det stöter väl inte på patrull nu när jag skrivit "nödpaket" på paketet???   

Nehe, mina vänner... Nu ska jag sova...

Så fort maten är klar...

Natti!

Dröm sött

Here we come!!

Ja, vi ska alltså till Polen, tanterna och jag i syjuntan!

Vi åker imorrn via Ystad och kommer hem ganska sent på Söndag kväll...

Andy & Malin hämtade Emil innan idag, och jag sa inte hejdå riktigt...

Delvis för att jag inte ville börja tjuta, och man kan ju inte va en sån bölfia!

Men minsann...

Sen ringde Andy, och jag var bara tvungen att säga hejdå till min bebis... Om nåt skulle hända! Vem vet? Båten kanske sjunker??

Så efter att ha avklarat att de tar hand om honom om jag går hädan, satte han luren till örat på Emil...

Så var det dags...

Lyckades pressa fram att han skulle sköta sig, inte äta upp något han inte fick (med tanke på högtalaren som strök med förra helgen) och att han skulle lyda.

Sen var det dags... "Ska mamma naaaaanna utan sin beeebis i tre hela nätter??? Mamma kommer saaaakna sitt lilla hjäääääärtaaaa... Du vet att mamma älskar dej jääättemyyyckeeeeet!! Hejdå lilla hjäääärtat"   *snyft, snyft*   

Alltså, jag är en riktig bölfi**a!

Jag kan visst låtsas tuff, men det är jag icke när det kommer till kritan!

Det var ju som Håkan (tack för den förresten!! Grrr)

Han skickade ett mess inatt när de lämnade Sverige...  Vet inte riktigt vad det var, men det var nog formuleringen... Helt enkelt...

"Dröm sött Sverige"

Och det blev så rysligt sorgligt! Not cool, man!   Hehe...

Jahh....

Idag var det dags för nämnd.

På väg in ringde jag mamma för att höra om lite tider och sådär.

Hon är ju också så jäkla rolig, hehe!

Tydligen ringde jag på ett illa valt tillfälle. Ascott hade nyss dragit omkull henne när de var ute på långpromenad i skogen... Så hon var lite purken, och vem fick skiten, om inte lilla jag som råkade ringa! Haha...

Helt plötsligt fräste hon till med "när skulle vi klippa dig?!" skitsurt!!

Det hör till saken att vi började så smått för drygt en månad sen, men vi hade inte riktigt tid, så när etapperna skulle klippas blev det helt fel... Och nu har vi pratat om att vi skulle försöka få till en tid för att fixa det hela så jag kan ha håret nere, istället för uppsatt alltid.

Så jag sa att det var väl ingen brådska, jag kan väl ha det uppsatt?

"Ja och hur fan ser det ut då?!!" fräste morsan!

HAHAHAA!! Pappa tycker minsann att jag är världens sötaste i hästsvans, så det där var totalt obefogat!

Ja, jag skrattar nu... Men då blev jag irriterad!

Men så satte diplomaten Caroline igång...

"Ring mig när ilskan har lagt sig istället" sa jag bara. Vänligt men bestämt.

Haha... Det gjorde hon också, och lösningen på det hela blir att hon tar med saxen, så tar vi det på dass på färjan   

Undrar just om hon var full när hon kom på det förslaget....?

Varför måste det va gjort när vi kommer till SPAet?!

Aja...

För den delen kan jag upplysa om att SMS till Afghanistan inte förutsätter att man sätter landsnummer framför telefonnumret. Dagens teknik löser tydligen det själv... Dock är det en hiskelig fördröjning...

Jag slängde iväg ett mess vid lunch, och när jag inte hade fått svar ett par timmar senare satte jag på leveransrapporten och skickade ett nytt...

"Svara då ditt pucko!! Jag blir ju orolig!!"

Hoppsan, hoppsan... Inte riktigt meningen med det där "pucko" men vad tusan?!

Det var ju tydligen dåligt väder där nere så planet blev försenat... Man vet ju aldrig om de kanske inte får landa då heller... Vad gör man då???

Aja, jag tror jag blev förlåten... Det kom ett mess senare "tja!! Puckot här..."

Hahaha!

Jaja...

Skönt att veta att planet inte störtat, och skönt att veta att Emil blir omhändertagen om båten skulle sjunka.

Nu kan jag sova gott!

Eller vänta nu... Var det inte nåt mer jag skulle göra....?

VISST FASEN!! PACKA!!!   

Det är nog en bra idé...

Fast jag kanske kan be tanterna köpa lite nytt till mig annars... Jag ska ju vara lite tolk där nere, så något slags gage ska man väl förtjäna?   

Ojojoj...

Ja, det gick ju bra, detta också...

Eftersom jag inte längre har något spring-sällskap tänkte jag skita i det hela...

Men så igår menade Håkan på att det är skönt att springa själv.

Så när jag kom hem idag, solen lyste och sköljde över mig med positiv energi i massor kände jag en plötslig lust att springa en runda!!

På med skorna och iväg!!

När jag nästar var framme nere i Åhus messade Sofie och undrade om jag ville ha sällskap. Givetvis!

Så  jag körde ner och sprang en liten runda ner till stranden under tiden jag väntade på henne... Pluggade i spelaren i öronen och bara satte fart...

Havet är alltid så lugnande... Jag vet inte varför, men det känns så skönt att bara ställa sig på stranden och blicka ut över havet...

Sen sprang jag.

Jag sprang för glatta livet.

Jag sprang ut min ilska.

Ilskan över att ha förlorat min bäste vän.

Sprang ut sorgen över samma sak.

Sprang ut oron som ändå ligger där och gror över min vän som åker ner till kriget idag.

Och när jag sprungit en stund kände jag lättnad...

Jag kände att allt på något sätt kommer ordna sig.

Jag kan springa själv.

Håkan hade rätt.

Det är skönt.

Skönt att springa ut alla sina känslor, och enbart fokusera på det.

Riktigt skönt att känna att jag klarar mig nog ändå...

Negativiteten har fått vad den ska nu.

Nu har jag deppat i 2 dagar, det räcker nu.

Tack till Sofie och Håkan som lyckades liva upp mig.

Varesig ni visste det redan eller inte, betyder det mycket att höra ifrån er.

Tack!   

Det känns väl sådär just nu tycker jag...

För det första har jag blivit av med min bäste vän... Eller blivit av med och blivit av med förresten... Jag har gjort mig av med min bäste vän, kanske man ska säga.

Nja... Det känns väl sådär, måste jag säga...

Näe, nu ljög jag.

Det kännsförjävligt!!! Jag mår inget bra alls av det här...

Men så är det ibland. Man får ta ett par smällar...

Jag vill åtminstone inte vara anledningen till tjafs, ett par emellan.

Aldrig att jag skulle ställa mig mellan. Nej tack.

Och även om jag inte ställer mig där självmant blir det så när den ena kommer till mig för att snacka, och sen inte vill att jag berättar för den andra att han är här...

Då får jag skiten för det...

Nej tack.

Men fan vad synd.

Du kommer saknas mig länge, länge...

Sen blir ju inte saken bättre av att världens goaste Håkan åker till Afghanistan imorrn bitti...

Var där ikväll och tog en fika och småpratade lite.

Jag tycker egentligen att det är lite häftigt med militärer, och stormtrivdes när jag fick testa uniformen lite...

Men ändå..

Det är Afghanistan, för sjutton gubbar!!!

Kalla det vad du vill, men du åker ner till ett krig. Du åker ner som soldat och vad som helst kan hända. Kock eller inte!!

Måtte faen själv ta dig om du inte kommer hem helskinnad   

Jag vill ta fler fikor, ge fler ridlektioner... Ja...

Så nu ser du till att ta hand om dig där nere!!

Själv funderar jag på att dra runt på turné och påverka alla så att vi får till ett beslut på att hämta hem våra pågar därifrån!

Inte bara för Håkans skull, men jag anser att det finns många anledningar till det.

Det är en NATO-ledd  operation, NATO är i krig...

Sen kan man kalla det vad man vill, att svenska soldater gör.

De styrs ändå av den krigande nationen...

Ahh... suck...

Ja, det känns allt lite jobbigt just nu...

Allt kommer på en gång på nåt sätt.

Men så brukar det vara.

Det löser sig...