Vad som är så fantastiskt med historia vet jag inte riktigt...

Jag vet bara att om jag går in i en gammal byggnad, eller får tag i en gammal bok blir jag alldeles till mig!!

Jag minns när jag var liten... För 10-15 år sen.

Jag och Jenny cyklade till Ekenabben, åt ölkorv och tittade på sjön.

På vägen hem cyklade vi in på en liten ödslig väg, och längs med den fann vi ett övergivet hus...

Vi kunde såklart inte låta detta guldläge gå om intet, och gav oss in i huset.

Det var som om det lämnats igår, och fantasierna började spira!!

Allt fanns kvar. Matbord, stolar, tidningar m.m

Golvet hade rasat in mellan köket och sovrummet, men in skulle vi!!

Så vi fällde en planka och balanserade oss in i sovrummet, där ena änden av golvet fanns kvar.

Jag röjde i kökslådorna och hittade en gammal medicinburk.

Vi var ju tvugna att ha något med oss som minne av detta fantastiska äventyr, så jag tog en tallrik och en sked... Fler fanns det inte...

Vad Jenny tog har jag ingen aning om...

Senare fick vi veta att det var ett brott... Hoppsan...

Men det är väl preskriberat vid det här laget.

Idag var jag på möte med Rinkaby S.

Revisionen hade godkänt min bokföring, tack och lov, och Anna-Lisa hade med sig två böcker. Det hade inte alls med S-föreningen att göra, men jag som är så begeistrad i gamla saker blev alldeles till mig när jag fick syn på en skrivbok som berör trakten och dess befolkning från 1936!!!

Jag bestämde mig på stört att boken skulle jag ha med mig från mötet och renskriva för efterlevande.

Och det fick jag.

Jösses så härligt!!!

Det är skrivet med så vackert språk, och texten är sirlig och alldeles ljuvlig att läsa!!

Detta innebär förstås att jag inte kommer kunna somna förrän jag gör det av utmattning eftersom jag vill läsa mer och mer och mer!!!

Det är så härligt att känna historiens vingslag, och man nästan hör hur den unga flicka som skrivit en gång läser upp texten för en!

Ja, jag vet inte varför, men jag ÄLSKAR detta!

Och vet du vad?

Jag har letat efter huset i Viby, men det står inte att finna... Inte ens en grund finns kvar, och då har jag ändå ridit på ALLA småvägar som finns...